Gården där slätten mötte fjorden
I november 2006 och under våren 2007 undersökte Bohusläns museum en järnåldersboplats i Stora Anrås i Tanums kommun. Platsen vi undersökte ligger intill Anråsälven, söder om Tanumshede och öster om Fjällbacka. Anledningen till undersökningen var att väg 914 mellan Tanumshede och Kville skulle byggas om.
Ladda ned rapporten om Stora Anrås (öppnas i nytt fönster).
Bönder vid en fjord
Vid undersökningen fann vi stolphål, härdar och rännor som visar att flera hus byggts på platsen. I stolphålen har stolpar som bar upp husens tak och väggar stått. Två av stolphålen verkade ha ingått i en port i ett hus. Dörrposterna har stått i stolphålen, mellan dessa har troligen en tröskel funnits.
Rekonstruktionsförslag av ingången till ett hus.
Flera av de huslämningar vi hittat ligger i princip över varandra – det verkar som om man har återanvänt en liten yta för husbygge gång på gång. Runt huslämningarna fanns spår av olika sysslor man utfört på gården. Över hela ytan låg ett lager med jord som var sotig och flera av de saker vi hittade såg brända ut. Kanske har flera av husen som stått här brunnit upp?
De kol 14 dateringar som finns från platsen visar att man bosatte sig här runt 200 f.Kr. Man verkar ha bott kvar här till 800-talet e.Kr., det vill säga början av vikingatiden. Man använde alltså samma plats för bebyggelse i ungefär 1 000 år. Platsen ligger ungefär 8 meter över havet idag. När de flyttade hit och byggde gården bosatte sig människorna precis vid strandkanten av en fjord. Ännu under vikingatid sträckte sig havet upp till Stora Anrås.
Fjorden som sträckte sig åt nordöst från Fjällbacka när havsnivån var omkring 7 meter högre än idag.
De som bodde här under järnåldern var bönder. Jordprover som analyserats visar att de odlade brödvete och skalkorn. De hade även boskap, i olika gropar fanns ben från nöt och får. På gården låg en smedja, vi har hittat slagg som visar detta men själva smedjan lyckades vi inte hitta. Däremot fann vi resterna av en ugn. Den har troligen använts vid matlagning. I den södra delen av boplatsen fanns en stor rektangulär grop. I den fanns skärvor från flera olika krukor och ben av nöt och får. Den har troligen varit ett förrådsutrymme som senare återanvänts som avfallsgrop.
Gråsäl och sillval
I den stora rektangulära gropen fanns något vi inte hittat förut på järnåldersboplatser i Bohuslän – ben av gråsäl och en kota av sillval. Sälbenen kommer antagligen från jakt på säl. Valen däremot har människorna antagligen hittat då den strandat. En strandad sillval ger mycket kött som måste tas till vara. Kanske har flera gårdar i området delat på valen? Under järnålder gjordes till exempel spelpjäser av valben. Sådana har flera gånger hittats vid utgrävningar av gravar. De tillverkades oftast av käkben. Kanske har människorna som bodde i Stora Anrås använt de ben från valen de tyckte var värdefulla och sedan slängt kotan för att den inte gick att använda?
Ett fantasifullt exempel på vad delningen av en strandad val kunde leda till finns i den isländska filmen ”Korpens skugga” (regi: Hrafn Gunnlaugsson 1988). På Vitlyckehällen, några få kilometer norr om Stora Anrås, finns en hällristning som föreställer en val. Trots att hällristningarna ofta fanns nära havet när de gjordes är bilder av fiskar och andra djur i havet mycket ovanliga. Vi vet inte hur gammal bilden av valen i Vitlycke är men troligen är den några hundra år äldre än boplatsen i Stora Anrås, eller är den?
Valen på Vitlyckehällen.
Vad hände sen?
Under vikingatiden verkar boplatsen ha övergivits, frågan är vart man flyttade då?
Cirka 100 meter väster om järnåldersboplatsen ligger byn Stora Anrås som är omnämnd i historiskt material från medeltiden. Vid provgrävningar under hösten 2009 hittades ett tjockt avfallslager med djurben och kol samt flera stolphål inne på bytomten. Avfallslagret och ett stolphål har kol 14 daterats till övergången mellan 900- och 1000-talen e.Kr., det vill säga slutet av vikingatiden. Mycket tyder på att det var hit man flyttade när järnåldersboplatsen övergavs, och att dagens bebyggelse därmed är en direkt efterföljare till den boplats som etablerades för drygt 2 000 år sedan.