Anders Larsson - jordtorpare

Jag heter Anders Larsson. Jag är jordtorpare och dagsverkare på torpet Hälla. Om jag gör mina dagar på bondens marker får jag bo och bruka jorden här. Torparlivet är inte lätt alla gånger. Men jag är inte någon backstugesittare i alla fall och långt ifrån statare eller fattighjon. Jag hyr jorden istället för att äga den. Äldsta pojken ärver den rätten efter mig.

Nä, fullt så illa är det inte längre. Jag har några kor och mina åkerlappar. När jag inte måste jobba åt bonden gör jag som jag vill med det som måste göras. Vill jag vara på åkern är jag på åkern, går fisken till går jag ut på sjön. Finns det tid på kvällarna lagar jag skor. Nä, så illa är det inte. Det ger litet, vart för sig.

Värst är nog att jag måste göra mina dagsverk hos storbonden. Hundra dagsverken måste jag göra varje år och det sliter. För hur ska jag hinna jobba med mitt eget när jag en tredjedel av årets dagar måste jobba med annat? Tur att pojken är stor nog att hjälpa till.

Värst är det när storbondens havre måste skördas. Denna förbannade växt. Allt ska säljas till England. Vem behöver så mycket havre? För till grisfoder duger det inte. Späcket blir löst och oanvändbart. Och så mycket häst kan det väl ändå inte finnas, ens där?

• Från slutet av 1600-talet används beteckningen torp om ett mindre jordbruk som är beläget på någon annans mark.
• Torparen fick utnyttja marken i utbyte mot ett visst antal dagar som arbetskraft åt markägaren, så kallade dagsverken.
• Mot slutet av 1800-talet minskar antalet torpare och dagsverken ersätts allt mer av en kontant hyra.
• Under 1800-talet sker även en utökning av jordbruksmarkerna samt en uppdelning av de befintliga. Nyodlingen rör sig ofta om havreodling som från mitten av 1800-talet exporterades i stora mängder, framförallt till England.